Nino Mick – Svensk Mästare i Poetry Slam

Posted by on Maj 16, 2013 in Ordkanons vänner, poetry slam, spokenword

Den elfte maj korades en ny Svensk Mästare i Poetry Slam. Malmös mycket proffsiga arrangemang bjöd på fyra fantastiska dagar av poesi som avslutades med att Nino Mick gick segrande ur festivalen, för det var minsann en festival i fantasi, språk och kreativitet. Nog sagt om detta, Ordkanon.se har det stora nöjet och goa äran att presentera Ninos egna ord om hur det blev som det blev.

Nino Mick

”Alltså, jag skulle vilja skriva nåt politiskt”, sa jag. ”Men det blir bara personliga saker. Och en massa snusk.”

”Skojar du?” sa min vän. ”Varenda dikt jag hört dig läsa är ju politisk.”

Det var i våras någon gång. Innan Göteborgs vårfinal, kanske? Jag skrev som en besatt. Det fanns så mycket jag behövde säga, förklara för mig själv och för andra.

Det är nu två månader senare. Jag har vunnit SM i Poetry Slam. Så här i efterhand, vad var det för dikter jag körde, egentligen? Jag räknar dem på fingrarna. Personligt och politiskt snusk.

 

Jag har så många jag vill tacka och när jag börjar skriva inser jag att jag måste börja sommaren 2012, innan jag riktigt visste vad estradpoesi eller Poetry Slam var. Jag måste börja med projektet Tusen Bilder Tusen Ord, med att tacka RFSL Ungdom som fixade konstkollo för hbtq-kids mellan 13 och 25, ett ställe som blev så tryggt att vi vågade prata, skapa och vara ärliga och modiga. Jag skulle nog inte beskrivit mig som en speciellt kreativ eller konstnärlig människa innan konstkollot, men det hände något där. Vansinnet slog till och som jag har skapat sedan dess. Pärlplattor, kollage, serier, kortfilm, poesi. Utan att överdriva tror jag det räddade mitt liv. Tack.

Det är min klasskompis och medpoet Klara Frisk Kockum som jag ska tacka för introduktionen till Poetry Slam och estradpoesi. Jag hängde på när hon skulle till Göteborgs slamställe Café Hängmattan den 27 januari i år. Olivia Bergdahl och Oskar Hanska var där och körde. Jag hade ingen aning om vilka de var, men fattade att de var fantastiska, och jag kom hem och skrev. Tredje mars tävlade jag första gången, och vann. Det känns fortfarande väldigt stort. Tack till Joel Landberg, som är något av en förälder till Göteborgs slamscen, tack till all publik och alla poeter som varit på Hängmattan under våren.

Så fick Göteborg ett lag i Poetry Slam, och som jag vill tacka Siri Björkström, Anton Höber och Olivia Bergdahl. När vi träffades första gången som lag hade jag börjat läsa gruppsykologi, och börjat förstå precis hur svårt det är för en nyskapad grupp att på väldigt begränsad tid prestera mot ett mål, vara kreativa, kunna kritisera varandra – och vara vänner efteråt. Men det är precis vad vi gjorde. Vi är grymma. Tack!

Tack för ett fantastiskt SM – tack Lovisa Malmgren Appelqvist och Josef Hoffert,Amanda Vilska Lindgren, Lina Arvidsson, Louise Buenafe Mistén och alla andra som ryckt i saker och fixat. Efter första dagen var jag återigen nykär i poesi. Efter sista dagen var jag helt borta, men vid det här laget har jag landat i den nykära känslan igen. Tack att ni gjorde det möjligt.

Tack alla som hejade i Malmö, och tack alla som hejade från Göteborg! Typ speciellt Anders, @awiberg – hashtaggen #sweslam på Twitter har sällan varit så välanvänd. Tack också till alla som kom till Kollektivet Prekariatet i Malmö när Göteborgslaget generalrepeterade teampieces, er feedback gjorde hela skillnaden.

Tack Erik och Emma. Kan inte tänka mig bättre stöd, ni har fan varit med hela vägen och varit så jävla peppande, trogna och fina. Erik, tack att du vågade lyssna på den första dikten jag skrev, det var modigt. Fan vad rädda vi var. Tack för varje gång du stöttat mig när jag skakat i blåsten.
Emma, jag vet fan inte vart jag ska börja. Vet inte vad jag ska kunna säga till dig som du inte kommer besvara med ett ”men du e!” och sen kommer jag vilja krama dig och förbanna världen för att jag inte bor i rummet bredvid dig. Du är bäst.
Tack Antonnika Perttula på SFQ, Sveriges Förenade HBTQ-studenter, för allt du gör för att göra zebraflocken tryggare, jag är så glad att känna dig. Jo, Amanda, Anna-Carolina och Todd, tack för förra sommaren och för att ni fattade varför det är roligt att jag säger ”Åh gud” i lagets sexdikt.

Jag identifierar mig inte som kvinna eller som man, utan jag är queer och transperson. Det är många som kontaktat mig efter SM och uttryckt sitt stöd och sin glädje över att den som vann i år är hbtq-person och synliggör hbtq-frågor, och jag vill tacka otroligt mycket för allt fint som sagts till mig och om mig. Tack till alla som förstår hur viktigt det är att respektera människors könsidentitet och fråga om pronomen. Tack till alla som säger hen eller den om mig, och informerar de som ännu inte vet att mina pronomen är hen eller den. Det betyder hur mycket som helst för mig. Och tack återigen till RFSL Ungdom som gör så otroligt mycket gott för unga hbtq-personer.

Det finns en kväll precis innan SM som jag kommer komma ihåg väldigt länge. Vi var några estradpoeter som ordnade en solidarisk stödkväll för ett asylpolitiskt projekt. Det var ett stort vardagsrum, det var poesi och ett band som spelade. Det var vackert. Jag känner fortfarande att konst blir så mycket bättre när den kombineras med brinnande aktivisthjärtan, kliver ut från pappret eller paddan och in i sociala sammanhang där den kan ringa i andras öron och skapa något helt nytt. Den där stödkvällen gjorde verkligen skillnad. Poesi kan göra skillnad. Informera, påminna, stärka och synliggöra. Det vill jag komma ihåg. Tack till alla som kommer hjälpa mig att komma ihåg.

”Poeten ska framföra en dikt som den har skrivit själv”, är visst nån slags grundregel i Poetry Slam. När jag skrev det här insåg jag att jag borde blivit diskvalificerad. Jag har aldrig någonsin skrivit och framfört en dikt själv. Och om jag skulle nämna namnet på alla som skrivit tillsammans med mig så skulle det liksom bli väldigt långt. Så jag säger bara: Tack!

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *