Slamuel L Jackson – Här går det annorlunda till

Posted by on Nov 22, 2013 in Övrigt

”And another Slamuel L Jackson!”
Publiken buar.
”Slamela Anderson!”
Publiken jublar.

Jag sitter inklämd i en liten soffa på The Hideaway i stadsdelen Fortitude Valley i Brisbane, Australien. Det är poetry slam och tema movember (månaden då alla skaffa mustasch för att uppmärksamma prostatacancer), där intäkterna från kvällen går till välgörande ändamål. Om man vill så kan man få en alldeles egen mustasch ditmålad av kille i baren. Jag avböjer glatt.

Jag kom egentligen hit bara för att titta, och se hur det funkade här, men när jag kliver genom dörren haffas jag av Scott Sneddon, som skriver upp mig som tävlande med en gång. Det blir till att snällt böja sig och snabbt börja rota upp en text.

Efter en stund drar tävlingen igång, och poeterna stapplar nervöst eller svingar sig självsäkert upp på scen, för att läsa sina två minuter. Två minuter? Jajjemensan. I det här landet har du exakt två minuter på dig på scen, och du får bara läsa en text, visar det sig. Poängen sätts från ett till fem, med bilder på olika skådisar som markörer för de olika poängerna (Slamuel ger tre poäng, men Slamela ger fyra, till exempel). Det funkar jättebra. Det är kul, det tar fokus från peterierna de tävlande poeterna hamnar i annars med att sitta och räkna decimaler i huvudet och det är roligare för publiken.

Poetry slam på The hideaway i Brisbane

Poetry slam på The hideaway i Brisbane

En sak som verkligen skiljer min hemmascen i Malmö eller Borås (det var ju ett tag sen jag tävlade i gamla goda Borås, men ändå) är att här är det inte en kotte som bryr sig om jäv. I lördags var jag på mitt första Brisbaneianska slam, och David Stavanger (Ghostboy) som var värd jävade likt en galning. Jag blev förskräckt. Men sedan vaknade något i mig, en längtan kan vi kalla det, över att få vara likadan på scen. Stämningen både på slammet i onsdags kväll och det i lördags var så gemytlig och familjär. Visst togs tävlingen på allvar ändå, inget snack om saken. Det var bara så mycket mer fokus på att publiken skulle gilla det.

För mig var det ju så klart otroligt kul att få testa mitt läsande för en helt ny publik och att det funkade bra. Men framförallt var det fantastiskt roligt att få höra poesin. Under de tre gånger jag uppträtt och varit på läsning sen jag kom hit, har jag fått höra allt från Bob Holman köra en text på temat Pastamän (vita rastafaris) till Ghostboy prata om margarin versus smör, samt en massa grymma 2 minuter långa texter om allt från krossad barndom till ansiktshår. Det visade sig att poetfolk är precis lika trevliga människor här som hemma.

Jag hoppas verkligen att den här turnén jag gör kommer leda till framtida samarbeten mellan scenerna i Brisbane och hemma.

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *