”Jag visste att jag hade något att säga, det var ju därför jag stod där på scenen, och jag tänkte inte gå av förrän jag fått ut det jag ville ha sagt!”

Posted by on Nov 10, 2015 in Genomförda workshops, skrivande, spokenword, språkligt, Texter

Sara Masri var en av deltagarna under workshopveckorna på 12211002_988174147872286_1471982515_oBjärredsskolan. Hon beskriver sig själv som en sådan där typisk 15-åring med starka tonårskänslor och humörsvängningar som jag tycker om att få ut på papper. Hon har skrivit dagbok sedan hon var liten, och skriver fortfarande. Det hon inspireras mest av är musik. Hon älskar all sorters musik, från folkmusik och balkan, till klassiska stycken. Hon är ett troget Håkan Hellströmfan, men hennes favoritband är brittiska Arctic Monkeys. Hon spelar fiol, piano och sjunger i kör. När det är varmare ute kan man ibland höra henne och hennes vänner spela fiol, banjo och gitarr ute på gatorna i Lund och Malmö. Hon var en av eleverna som vågade sig upp på scenen och delta i skolans poetry slam och jag bad henne svara på lite frågor om vad hon hade förväntat sig, hur det kändes och hur i helsike hon vågade sig upp på scenen!?

Vad var dina tankar inför workshopen med ordkanon?
När jag fick höra om workshopen blev jag supertaggad, samtidigt som jag tyckte det verkade ganska svårt att skriva poesi på ett bra sätt. Jag hade tittat på en del youtube-klipp med estradpoeter innan, och jag tyckte det verkade väldigt häftigt. Jag hade frågat (tjatat på) min svenskalärare om när vi skulle skriva poesi i skolan något år innan, och nu var det äntligen dags!

Hur kändes det efter första lektionen?
Innan workshopen trodde jag att vi skulle skriva mer ”traditionell” lyrik, åt Karin Boye- hållet till exempel, men istället fick vi massa frihet i språket och det var inte bara själva skrivandet som stod i fokus, utan även att våga prata med inlevelse, och göra ett uppträdande helt enkelt, känna sig trygg i sig själv. Det kändes jättebra.
Hade du skrivit något innan?
Jag hade skrivit en del innan, mestadels försökt mig på att skriva krönikor, insändare och noveller, både hemma och i skolan. Poesi hade jag inte skrivit så mycket innan. Jag gjorde ett par försök hemma men tyckte det verkade svårare än andra slags genrer. Efter lektionerna blev jag totalt motbevisad.

Du var ju med och tävlande under poetry slammet, vad fick dig att våga göra det?
Jag hade redan en del scenerfarenhet från musiken, så det kändes inte helt främmande, men jag var ändå osäker i början, ifall jag skulle våga. Egenskrivna texter är ju ens egna tankar, som kan vara privata och personliga. Men efter att jag läst korta texter i klassen, så märkte jag att det faktiskt inte var något jobbigt, det kändes lättare och lättare efter varje gång jag läste något. Då bestämde jag mig för att jag skulle vara med i det riktiga poetry slammet också.

Har du fortsatt skriva efter workshopen?
Ja, jag har skrivit en del. Efter workshopen fick jag lite riktlinjer, en slags ”modell” för hur en skulle kunna skriva. Det kan kännas lite svårt att veta var en ska börja annars, hur tankarna ska sorteras till text.

Vad skriver du helst om?
Känslor, tonår, samhället, världen, perspektiv; alltihop samtidigt. Saker jag går runt och tänker på, som jag annars har svårt att formulera känns ibland lättast att få ut genom text.

Vad skulle du säga att du tar med från workshopen? Typ tips och trix?
Det jag tyckte var mest användbart är just övningarna där vi lärde oss hur en pratar inför publik på ett självsäkert sätt, något som alla på ett eller annat sätt måste göra i skolan, på jobbet eller i andra miljöer.
Ibland kan det kännas svårt att skriva, som att en får skrivkramp eller prestationsångest. På workshopen pratade vi bland annat om hur en gör för att släppa alla sådana tankar, skriva fritt, lite hur som helst. Det är något helt annat än vad vi är vana vid i skolan, där grammatik och meningsuppbyggnader nästan kan kännas viktigare och hindra skrivflytet.

Hur kändes det att stå på scenen och läsa något du skrivit själv?
Det var väldigt läskigt, nervöst och superkul på samma gång. Alla ögon och öron, som lyssnar på mina egna ord; det där personliga och privata som jag sa förut. Men jag visste att jag hade något att säga, det var ju därför jag stod där på scenen, och jag tänkte inte gå av förrän jag fått ut det jag ville ha sagt!

Skulle du kunna tänka dig att fortsätta tävla i poetry slam?
Absolut. Ett par dagar efter poetry slammet i skolan var jag faktiskt på ett poetry slam i Malmö, där jag ställde upp och tävlade. Det var ännu roligare i skolan, med en helt neutral jurygrupp- människor som inte kände mig sedan tidigare utan som bara hörde min text. Det var en riktig adrenalinkick, så jag vill absolut göra det igen.

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *