Något att minnas från 2015

Posted by on Dec 31, 2015 in Övrigt

Av alla mina skolprojekt 2015 tror jag att Fristadskolan är det jag kommer att minnas starkast. Anledningen är texterna. Jag gjorde om upplägget en smula för årskurs nio på Fristadskolan. De hade ju redan träffat mig och haft en workshop när de gick i åttan, så jag behövde komma med lite nya idéer då jag skulle träffa dem hela tre gånger. Ja, du hör ju att det inte är så konstigt att just detta sista projekt även blev det mest produktiva, de hade alla förutsättningar. Ju fler workshops desto bättre texter, det är enkel matematik.

Så, där har vi det praktiska. Men poesi är ju mycket mer än bara det praktiska, en del får mer inspiration av texten och scenen än andra. Det här sista blogginlägget för året tänker jag ägna åt några texter som stod ut från mängden.

Vi börjar med Tuva. Det är ju svårt att i skrift gestalta ett framträdande så du får helt enkelt tro mig när jag säger att Tuva nog var den som lagt mest arbete på det sceniska och verkligen fäst sitt fokus på estrad-delen av ”Estradpoesi”. En del av processen var ju att skriva texten för framträdandet med instruktioner för sig själv.  Så en vet hur det ska läsas och låta. En del skrev kommentarer vid sidan om texten, andra lade in parenteser med anvisningar och Tuva löste det såhär:

Kyla… Snö… Is… Berg

Is..berg

DU är sooom ett stort, halt, enormt, hemlighetsfullt, glansigt och faktiskt väldigt vackert isberg, må jag säga

Detta kan verka lite konstigt, flummigt, idiotiskt, annorlunda, skumt, kanske lite roligt, speciellt

Men, alltså

Du är ett isberg gjort utav is som halkat in i mitt liv på nåt vis

O jag förstår inte, VARFÖR gör du såhär? Jag vill ju bara slippa va så sjukligt kär…

För alla vet att kärlek är en drog, som dränker oss lik som en SKITSTOR våg

Livet är ju så svårt i allmänhet, men what to do detta är nåt du säkert redan vet

Jag har haft känslan att jag ej kan kämpa mer, att man bara går runt o låtsas, du vet, man ler

Hur kroppen skakar av obehag, hur de blir tyngre för varje andetag

HURSOMHELST

Isberg, jag har förälskat mig i ett isberg

Skumt, för du och jag, vi är nog för olika

Sorgligt nog

Men en förälskelse är en förälskelse och jag är förälskad i dig

Hoppas du förstår att du är isberget.

Sedan finns det de som lyssnar in sin omvärld och sedan skriver om den världen. Jag har en övning då eleverna ska skriva ett brev till kriget, freden, friheten, katastrofen etc. En del gör brevet med mycket humor och andra är inte rädda för allvaret. Jag var på Fristadskolan i december där jag träffade Josefin. Hon visade sig vara väldigt lyhörd för vad som just skett och lyckades gestalta samtiden väldigt träffande i det här brevet:

 

Hej freden, vart var du när katastrofen var i Paris?

När människor flydde för sina liv

När du var som mest behövd

När människor skrek

När människor dog

Satt du i ett hörn och gömde dig

Tillsammans med rädslan

Vart är du överhuvudtaget dagar som dessa

Dagar när hoppet sakta viker sig för hopplösheten

När allt går åt helvete

När dagarna är grå som i en film

Människor sjunger och dansar om dig

Och du är inte här

när vi behöver dig som mest försvinner du

Putts väck

Kanske suktar vi efter något som inte finns

Letar förtvivlat efter höstråt i en hög med vassa nålar

Som bara sticker oss

Om och om och om igen

För du är inte här

Höstråt finns inte

 

Till sist finns det de som förstår poesi direkt. Som kan fånga en känsla och tusen intryck med några få fraser. De som ärligt, okonstlat och stillsamt läser sin dikt. Som Linnéa:

ett mörkt hål i magen precis under revbenet här
så nära så nära så nära.
Det gör ont.
Den väcker dig på natten. Den håller dig vaken om kvällen.
Så nära så nära.
Den får dig att tänka om tänka att du inte kan. du kan inte du klarar det inte.
Så nära så nära.

Så med de minnesvärda texterna tänkte jag och å Ordkanons vägnar önska ett Gott Nytt 2016!

/Matiss

 

P.S. Du kan läsa ännu en av mina Fristadsfavoriter här på Twitter.

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *