Men varför, VARFÖR!?

Posted by on Jan 29, 2017 in Genomförda workshops, Ordkanoner, poetry slam, skrivande, spokenword, Texter

Ibland frågar elever och lärare jag träffar vad det bästa med att hålla workshops är. Mina svar brukar variera, bli långa och ganska invecklade. Det är ju så mycket som är så himla kul. Känslan av stolthet när någon som absolut inte på några villkor gick med på att läsa upp högt på första lektionen, deltar i det avslutande poetry slammet, eleven som först säger att poesi är töntigt och som sen fattar att det här med att skriva är så otroligt mycket mer än att bara rimma om naturen, personen som älskar att skriva och som äntligen får göra det på lektionstid, lärarna som blir inspirerade och frågar om de får sno övningar, ungen som tror att den inte kan skriva och sen blir motbevisad och ungefär tusen saker till.

Det finns så mycket som gör all förberedelse värt det, alla kvällar jag inte kan formulera hela meningar eftersom att jag pratat hela dagen, alla timmar pendling, alla obekväma landsortsbussar som går en gång vartannat år ungefär (det är verkligen helt otroligt vilka avlägsna och små orter som det finns högstadieskolor på) och all nervositet innan första mötet med en ny klass.

Efter ett avslutat projekt med åttorna på Pilängsskolan i Lomma hade lärarna en utvärdering med eleverna om vad de kommer ta med sig från lektionerna med mig. En av lärarna mailade mig några av svaren som en liten pepp och jag bara måste dela med mig några av dem. En av eleverna svarade att

”Från Vilskas lektioner tar jag med mig hur man ska göra när man är nervös, att skrivregler inte alltid är viktigast och ibland är det bättre att bra skriva även om man inte har bra idéer, de kommer efter hand.”

En annan svarade

”Jag har lärt mig att skriva dikter och att släppa loss när man ska skriva.”

En tredje

”Roliga övningar och hur man kan skriva poesi. Och hur man ska vara som publik.”

Och till sist, min personliga favorit

”Att det är roligt att skriva.”

Jag tänker att från och med nu kommer mitt standardsvar vara ”för att en gång var en elev som lärde sig att det är roligt att skriva” när någon frågar varför jag håller i workshop. Det räcker liksom så. Att en enda unge, någonstans ute på den karga, väldigt platta, skånska landsbygden först tyckte det var jättetråkigt att skriva, men sen kom ordkanon, och den insåg att det faktiskt är kul att skriva, ja nästan fantastiskt.

 

 

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *