Josef Hoffert – För upplevelsens skull

Posted by on Sep 10, 2013 in Ordkanoner

Josef Hoffert. Fotot: Kiia Valavaara

På torsdag kommer spokenwordpoeten Shane Koyczan till Malmö. Ordkanon kommer att presentera just honom lite senare i veckan. Nu är det ju så att det är inte alltid bara den som står i fokus som ser till att det blir en show. Bakom arrangemanget står bl.a. Josef Hoffert aka Herr Hoffert, ett namn som blivit ganska vanligt förekommande på Malmös olika scener senaste året. Ordkanon kom i kontakt med honom redan i starten, då som tävlingshungrig estradpoet. Fem år senare har han hunnit arrangera Sm i Poetry Slam, tävlat och uppträtt med poesi lite överallt, styrt upp en öststatsklubb och en hel massa till.

Att stå på scen, oavsett vad du gör där, är mer än att berätta historier och underhålla. Det är att förmedla en känsla. Josef gick med på en intervju med Matiss Silins om att producera upplevelser och skapa stämningar. Håll till godo.

 Hey! I mina ögon har personen Herr Hoffert helt plötsligt blivit så mycket. Estradpoet, DJ, Slam-arrangör, skrivarpedagog, Klubbguru, metaforbrottare och futuristisk posterpojke för Balaklava Klub. Vad skulle du själv säga att du gör?

Jag skulle vilja kalla mig själv för kultur och nöjesproducent. Jag levererar helhetsupplevelser, sen vare sig det är en skrivarworkshop för gymnasieelever eller en klubbkväll, ett poesiframträdande eller en DJ-session det kvittar. Mitt mål är alltid att folk ska gå ifrån något jag producerat och känna att de har upplevt något. Så, ja, jag producerar upplevelser. En upplevelseproducent. Det är nog det Herr Hoffert är.

Hur gör du det? Alltså vad är din ingång i de olika rollerna. Puh….otydligt? Vad för slags poet är du, vad är ditt mål som DJ, hur ser din drömklubb ut? Så menar jag.

Om jag ska utveckla lite från mitt tidigare svar, så utgår jag alltid ifrån vad för sorts upplevelse jag vill skapa. En stämning, en känsla, en viss sorts estetik. Vare sig det är öststatskitch på min klubb eller putsfinurliga historier i min poesi. Jag är nog i grunden en poet som blandar humor med allvar och försöker nå fram till folk med det, berätta om mina känslor och upplevelser på ett sätt som folk kan relatera till. Mitt mål som DJ är att få folk att dansa, det borde aldrig finnas något annat mål för en DJ, inte för en nattklubbs-DJ åtminstone. Det finns för många DJs därute som bara spelar musik för sig själva. Att DJa är en scenkonst i slutändan, du gör det för din publik, inte för dig själv. Min drömklubb? Den är svår, men jag tror på helhetskoncept. Det ska inte bara vara en viss sorts musik, utan hela stämningen och känslan i lokalen ska återspegla den känsla som klubbarrangören är ute efter.

Hur fan lyckades du få Shane Koyczan till Malmö?

Det var faktiskt Oskar Hanska som satte mig i kontakt med Bonniers i Stockholm, de skulle få hit Shane till Sverige för ett uppträdande. Så passade jag helt enkelt på att boka honom till Malmö i samma veva.

Fotograf: Kiia Valavaara

Du har ju träffat flera av de Internationella Slam-stjärnorna. Har du någon bra historia? Om inte, kan du hitta på en?

Jag minns ett ögonblick under SM i Poetry Slam här i Malmö i år, då vi bokat Jamila Woods och Robbie Q Telfer. Jag står inne på en av toaletterna och gör mitt, när Robbie kommer in och ställer sig i båset bredvid mig och börjar prata med mig lite awkward sådär. ”How are you?” ”I’m good, thanks, how are you?” ”Oh, I’m great. Excellent. Just, great.”, efteråt när vi tvättar händerna bredvid varandra säger han ”I’m glad we had this talk.” med en tillgjort nervös röst och går ut. Mycket märklig men minnesvärd upplevelse. Robbie kan ta vilken situation som helst och göra den humoristisk, med glimten i ögat. Riktig charmig är han.

Vilket är ditt bästa herr Hoffert-minne? (som poet, brottare, dj, arrangör whatevz?)

Oj! Den är svår. Det finns så många. Men nu i våras ledde jag en tvåtimmars workshop i kreativt skrivande på engelska för en gymnasieklass med teaterelever på Heleneholms Gymnasium här i Malmö. Det var magiskt. De här eleverna är så otroligt kreativa, och det är synd att deras syn på poesi är att det är mossigt och att spoken word antingen är hiphop eller långsamma poesiläsningar på bibliotek. Det kan vara så himla mycket mer, och att få vara där med dem när de upptäcker det, och att få vara den som hjälper dem komma till den insikten, det är magiskt. På riktigt.

Har du något mål och mening i ditt liv eller kör du bara på och ser i vilket äventyr du hamnar?

Oftast kör jag bara på. Jag tror väldigt mycket på ”Fake it til’ you make it”, jag mest kör på känsla. Jag har ju ingen utbildning som kulturproducent, utan satsar mest på att skapa den sorts upplevelse jag själv skulle vilja uppleva. Det verkar ha fungerat hittills.

Tänkte avsluta personligt. Alla bra historier kommer från ens mänsklighet, som du vet. När var du som räddast?

Som arrangör eller som privatperson? Som arrangör var det nog inför SM i år. Den första timmen innan publiken kom. Den där känslan av ängslan över om det kommer komma någon betalande publik eller inte. Det värsta som kan hända är ju att det inte finns någon publik. Den känslan känner jag timmen före varje arr eller uppträdande jag gör, den nervositeten. Varje gång.

Det går mer än utmärkt att kontakta eller anlita Josef Hoffert via Ordkanon.se.

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *