Heby! Vad gör ni med mig?

Posted by on Okt 4, 2016 in Genomförda workshops

Vilken vecka! Vilket poetry slam!

Matiss i Heby

Matiss i Heby. Foto: Eva Cederholm

Tisdag t.o.m. torsdag förra veckan befann jag mig på mitt vanliga uppdrag i Heby skola, en timma utanför Uppsala. Vanliga? Pyttsan, det fanns inget vanligt med årets uppdrag. I år hade jag den stor förmånen att ha kunna ha tre workshops per klass i skrivande och framförande. Detta var en förberedelse inför den poesitävling som på torsdagen skulle hållas i ”Källaren” en slags aula-aktig lokal som när jag kommer till skolan förvandlas till traktens fetaste spoken word-scen. Helt ärligt var jag lite nervös för antal deltagare i år. Efter tre dagar av intensivt skrivande och muntliga övningar märktes en tydlig trend. Alla klasser var väldigt bra på att arbeta med text, men att framföra var ganska läskigt. Eller snarare var det så att framföra egen text kunde kännas lite obekvämt, däremot gick inlevelseövningar och improvisation väldigt fint och skapade ett jäkla liv i klassrummet. Den bra sortens jäkla liv. Så kom stunden då vi tillsammans skulle bilda showen och plötsligt var det jätteläskigt att läsa högt, vilket jag kan förstå, men även de andra uppgifterna var svåra att få till. Plötsligt kunde nästan ingen manövrera en mobiltelefon, som en behöver göra för att vara tidtagare och poängräknare och att sitta i juryn och lyfta ett poängblock verkade vara det svåraste i världen.

Såhär blir det ibland. Som vanligt handlar det om lite tid och tålamod, för vi fick till sist våra poeter, funktionärer och vårt poetry slam på Hebyskolan. Vilken show det blev!

Det var länge sedan jag var med om ett skol-slam med så mycket nerv och så mycket liv. Första poeten gick inte upp. Jag presenterade och presenterade men eleven förblev sittande och skakade på huvudet. I mitt stilla sinne tänkte jag ”Fan också!”, för jag blev rädd att fler skulle fastna på vägen. Inte en jättebra start men känns det inte rätt så gör det inte. Vi gick vidare med dikter om hur orättvis och korkad världen är, dikter om choklad, om hur tankar uppstår, om att sova, om en knasig hund och alla möjliga andra ämnen. Förutom den vinnare som utsågs av jury, delades även ett ”Coachens pris” ut till någon som utmärkte sig på något sätt. Det gick till en av få rimdikter som var med, som gav uttryck för en språkglädje (psst, du vet vem du är. Skulle du inte skicka den hit till bloggen?). Till ovanligheterna hörde t.ex. att en poet tog med sin stol upp på scen och en annan läste en så personlig och omskakande dikt att den fick sätta sig ner i publiken halvvägs in för att läsa klart. Ibland blir orden för mycket och verkligheten kommer tillbaka, du vet.

AK

Vinnaren av Heby poetry slam – AK

Nästan sist så hände det. En elev går upp och börjar med det vanliga nervösfnittret. Helt ärligt är jag lite trött på det, men snart inser jag att detta är något annat. Fnittret slår om till djupa andetag och tårar och poeten springer ut. Sånt händer ju och jag försöker att tona ner det, några följer efter eleven och vi går vidare med den sista poeten (som läser fantastiskt surrealistiska texter). När alla tävlande läst och poängen är sammanställda har vi egentligen tre finalister klara, men nu har eleven som sprang ut kommit tillbaka. Jag kan börja nämna henne vid namn nu, för hon finns ju ändå på bild här. Jag frågar AK om hon vill testa och läsa i alla fall. Det vill hon och dikten visar sig handla om just sådana här situationer. När det inte går att få ordning på känslorna och alla stirrar. Hon läser med tårar i ögonen. Några i publiken börjar snyfta lätt. Hon går till final. Första finalisten lämnar walk over för att AK:s text och framförande var så starkt och viktigt. Vi är ytterligare några som blir tårögda. Hon läser sin dikt igen och nu gråts det lite här och där. Hon vinner och lämnar över biobiljetterna som gavs i förstapris till finalisten som lämnade walk over och ytterligare en lärare börjar böla. Senare i personalrummet får jag frågan av en som inte var på plats ”Vad har hänt här egentligen? Varenda kotte är ju tårögd.”. Ja, vad har hänt? Vi har fått ta del av AK:s dikt. Här får även ni ta del av den:

Ilskan,kärleken,sveket,tårarna,glädjen,blickarna, utbrändheten och paniken. När ilskan bryter sig loss. När du inte har kontroll över dina ord. Tårarna bränner men du håller dom inne när du ska förklara allt o du inser att nu! Nu är det nog när tårarna kommer och du springer ut. Under minuten som du gråter och du verkligen måste därifrån. När du försöker sägs vad som händer men du inte vet. Du går in med tårarna. Någon räcker fram böcker du precis kastat så blir du tacksamma. Du går och gråter ut allt du höll inne.
Alla fick precis en ny bild av dig o de kommer aldrig ändras// Ak

 

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *